H O L D. O N.

Frustration, tårar som rinner, luren som läggs på. 

Frustrationen växer inom mig, mina händer är fastbunda. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. 

Tårarna bränner längs kinden, min kropp är stel, jag står handfallen. 

Försöker i all min makt att hjälpa men hjälpen når inte fram. Mina ord svävar bort i dimman, kommer aldrig fram. 

Dag för dag, mina steg når aldrig fram.

För varje tår jag torkar, för varje slag jag tar, ska jag se till att de blir bra för dig

 
 

Djupa andetag

Hur ska jag kunna göra alla nöjda? Hur jag än gör så blir någon sårad.. Jag vill alla väl men JAG måste även få gå i första hand. 
Mitt mående har svängt otroligt mycket i perioder, ibland har jag inte kommit upp ur sängen och behövt lägga in mig på sjukhus för att få hjälp. Men därinne inuti mig finns även Johanna som vill göra allt! Ja, jag menar verkligen allt! 
Mitt mående har bara gått åt ena hållet det senaste året och det är uppåt, jag mår bättre än vad jag gjort på flera år och jag hamnar inte i dom djupa svackorna längre. 
 
När jag gick ”ut” med att jag var gravid, var då i V.6 och mycket kunde fortfarande hända, de var då jag förlorade två såkallade vänner. Vänner som skulle finnas där och stötta mig, säga grattis, ge mig en lyckokram. Men istället fick jag skit kastat i ansiktet. Så fruktansvärt mycket skit att jag satt helt paff och undrande hur jag ens kunde vara vän med dessa två. 
I samma stund som tårarna rinner nedför mina kinder för att jag känner mig så kränkt så tycker dom att jag inte kommer vara en lämplig mamma till mitt ofödda barn.. 
 
Igår fick jag ännu en gång sätta mig ner ihopkrupen och grina, innan jag tog mig upp, torkade tårarna och tog ett djupt andetag.
Vad är det som gör att det jag säger flyger iväg i små moln bort från den andre personen som inte ens försöker lyssna? 
Att jag vill kunna bestämma i mitt egna hem, där jag och min livskamrat Tony bor. Att jag måste försvara min rätt till att kunna säga nej. 
 
Jag vill göra alla nöjda runt omkring mig, att dom som står mig nära ska känna sig älskade av mig. Att ingen känner hot eller ilska. Men hur ska det gå om man inte lyssnar på min sida av berättelsen?.. 
 
 
 

Fyfan för er

Har aldrig kännt mig så sviken och kränkt, jag vet att du läser detta för de sa du igår. 
Kan inte fatta att jag haft dig som min vän och du beter dig såhär mot mig nu?! 
 
Är så glad för dom vänner som backar upp mig, står vid min sida och tror på mig. 
Att jag ens tillängnar ett inlägg åt dig de är fan för mycket men jag måste få skriva av mig. 
Gå å va med dammråttorna, för så mkt är du värd. 
Jag ska äntligen få fira att jag har blivit av med dig!