Somebody like you

Jag har haft noll motivation till bloggen, har haft världens smärtskov med foglossning och inflammationer i leder. Vaknar på nätterna att jag ligger och krampar av smärta och då på dagen är jag helt utmattad för att jag ej fått sova och smärtan är högre än vad jag klarar av. 
 
Vintern är jobbig för mig, när det blir kallt blir jag stelare, jag går stelare ute för att inte halka och det leder till att jag spänner mig och smärtan kommer som ett brev på posten. Att jag är höggravid gör inte saken lättare. Jag har gått upp ganska mycket denna graviditet och det belastar min sköra kropp väldigt mycket. 
Vissa dagar grinar jag när jag måste resa mig upp för att gå och ta min livsnödvändiga medicin. 
Ja som ni kanske förstår så är jag mest i lägenheten. Har gått mellan säng, toa, kök och vardagsrum. 
Har försökt göra en sak varje dag. Typ tvätta, fara och handla osv. Måste försöka hålla kroppen lite igång. 
 
Men jag känner mig otroligt ensam, har isolerat mig lite men jag känner mig ensam. Vet inte vaför, har Tony vid min sida men saknar det där andra. Att göra nått spontant. Känns som det alltid är jag som måste ta intiativet för att styra upp ngt ingen annan. 
 
Men det blir bättre med smärtan! Vet ej om jag vant mig eller om det värsta i skovet håller på att släppa för jag rör mig lite mer och jag behöver inte längre bita ihop då jag ska resa mig eller att jag måste hålla tårarna inne. 
 
En bild från förra veckan. Går in i V.31 på torsdag! 👶🏻🤰🏼
 
1 Tony :

skriven

Du är en kämpe. Älskar dig ❤

2 Anonym:

skriven

Vilken härlig mage😀
Mormor längtar ❤❤❤

3 Frida O :

skriven

Jag önskar jag kunde komma och hälsa på oftare men har haft sjukt mycket kaos och vill inte tynga ner er och sen så har jag haft mycket med jobbet också. Känns som det enda jag gör är att jobba 😣❤️

Men kommer nog förbi något näst nästa vecka 😘

Kommentera här: