Värk från helvetet

Jisses vilka skitdagar jag haft, sov inget natten till torsdag och värken var verkligen extrem. Det är inte ofta jag gråter av smärta, asså verkligen inte. Jag brukar aldrig gråta för att jag har ont. Min smärttröskel är otroligt hög. 
Vet inte vad jag ska jämföra med för att ni ska förstå men, två exempel. 
Föll ur vagnen en gång när jag körde Ville i skogen, for av i hög fart, fastnade i tömmen, släpades efter medans han skengalopperade och axeln gick även ur led. Ville stannade efter en bit, knäckte tillbaka axeln och körde hem. 
En annan gång, höften gick ur led, det var första gången som min vänstra höft gick ur led, sa aj lite högt, la mig i sängen och knäckte tillbaka höften med hjälp av Tony, vilade nån timme och sedan var jag ute och haltade på en prommis med Tage. 
 
Förstår ni på ett ungefär hur hög min smärttröskel är? 
Om ja, så kanske ni oxå kan föreställa er hur ont jag hade i torsdags, jag kunde inte ens gå till fucking toan pga smärta.. 
Igår (fredag) var smärtan på en bättre nivå och jag tog mig ut en stund. Lunchade med Erika innan jag begav mig till barnmorskan. Allt såg jätte bra ut och nu börjar de verkligen närma sig förlossning! 
 
På kvällen blev det taco-kväll hos Teo, vi hade jätte trevligt och åkte hem strax före halv nio, vi hade glömt kvällsmat till Tage så vi var tvungna att åka hem. Sen var vi alla tre ganska trötta! 
När jag la mig i sängen hemma, så kände jag hur smärtan bara ökade och ökade, började få kramper i benen och jag hade noll energi. 
Bebis höll på hej vilt i magen och de kändes som min kropp skulle rasa ihop, ville typ hoppa ur min kropp för det gjorde verkligen ont överallt!! 
Grät, blev masserad av Tony, försökte va uppe å gå för att få kramperna att släppa - men hade så ont i övriga kroppen så jag bar knappt upp mig själv. 
Somnade av utmattning ca 01-02 och kan säga att nu när jag vaknade var det ett halleluja moment att bara ha min ”vanliga värk” som ligger på smärtskala 7 av 10. 
 
 
1 Anonym:

skriven

Stackare!

Kommentera här: