Bakom stängda dörrar

Vad är de som gör att läkare skriver ut mer och mer läkemedel till patienten istället för att behandla själva problemet? 
Detta upplever jag inom psykiatrin väldigt mycket. Man får prata en stund hur det är och direkt erbjuder dem läkemedel för att minska ångesten eller för att du ska sova bättre. Ingen går till grundproblemet.. 
 
Jag var in på akut psyk för någon vecka sedan och där ställer dom samma frågor som dom alltid har gjort, "har du självskadetankar", "har du tankar att du vill dö". Om du svarar JA på första men NEJ på den andra så blir du till 80% hemskickad. När jag var där sist så ville jag ha hjälp med sömnen, jag var desperat.. Hade inte fått sova på flera dygn, ångesten var så hög att allt höll på att brista. Jag sa exakt detta till läkaren jag träffade. - Att jag var nära bristningsgränsen och snart orkar jag inge mer. Till svar fick jag "Så i nuläget är du inte självmordsbenägen, men snart" - Ja svarade jag. 
Då tackar han för samtalet och tar mig i handen och visar mig ut. Vad fan hände nyss?! 
 
Hem åkte jag med ny medicin och i detta fall är det en medicin som verkligen hjälper mig att sova, jag har fått tillbaka lite av dygnsrytmen. 
Men det som oroar mig är när jag tittar i min medicindosett, medicinhögen blir bara större och större och mer och mer piller ska de ätas. Det oroar mig att de ser ut såhär för många eller så är det helt tvärtom, man får ingen hjälp alls! 
De finns liksom inget mellanting där sjukvården jobbar med grundproblemet, gräver för att hitta orsaken, ger hjälpen och stödet som behövs! 
 
Såhär ser min kvällsdos ut, vad läkarna vill att jag ska äta och hur mkt jag väljer att kasta! 😳