Inlagd

Uppdateringen suger pågrund utav att jag är inlagd, mer om det finns på min instagram JohannaRecovery 



Ord som måste ut


2009 togs denna bild, påväg till 9:ans bal. Lycklig och förväntansfull över livet som väntade på mig därute. Detta var min första axeloperation. Allt skulle ju bli bra nu! Äntligen. 


2011 blev nästa operation, hoppet började svikta lite men nu, nu skulle allt bli bra! 



2013 gjorde jag min tredje operation, nu hade jag förlorat mycket hopp men läkarna intalade mig att efter denna operation skulle jag kunna röra armen och axeln på en hyffsat normalt sett. 

Året är 2015 och jag kan fortfarande inte schamponera mig med vänster arm, jag kan inte bädda sängen, slänga på ett täcke på hästen utan att göra de på ett visst sätt. Ha armen ovanför axelhöjd, sätta upp håret på en "normalt" sett. 

Jag äter värktabletter flera gånger per dag för att hålla värken från axel och nacke i schak. Jag biter ihop lite extra när jag vet att det är saker som behövs göras men axeln sviker mig på ett eller annat sätt. 

Jag är less, less på ett liv med konstant värk. Ett liv fullt med begränsningar. 
Jag är helt enkelt less

Banjobb

Idag stod det banjobb på schemat för Ville men helt problemfritt skulle det inte bli! 
Det började med att jag hade glömt förbygeln och insåg när vi stod å selade att jag får nog ta slaggjorden som brösta, när jag insåg att det var min enda lösning om inte Söderlund var i stallet. Så jag traskade ner och fick gå in på shoppen och köpa en brösta! Tösa behöver ändå en brösta så det var inget onödigt köp!:) 

Sen var det ju bara å sela och sticka ut.... Trodde jag! Insåg att jag hade en vagn och sätta ihop. För er som inte vet så köpte jag två vagnar i Luleå för ett tag sen, en speedcart och en sulky för en billig peng! Grejjen var bara den att fotstöden som var alldeles flr långa för mig har nog inte flyttas på minst 10år, så vi stod och kämpa med det på tok för länge så både vi och hästarna var less å vänta. 

Tillslut kom vi oss iväg och vi började värma 4 bakvarv, två i lugnt tempo och sen två i lite hurtigare. Sen vände vi upp för rätvarv och körde 2140m. Ville var klockren hela vägen tills början av upploppet då han blev trött, men satan vad han kämpade å duktig var han! Är så himla stolt över han! Från att gå från galopper och orenhet till att vara klockren på nån månad är överförväntan!